Fyllehybris?

Efter en seriepremiär är man lagom mör i kropp och själ. I kroppen av naturliga skäl (om nu 14 skåneflickor som kastar sig över en är "naturliga skäl"?) och i själen då coachen kallat en för idiot (förlåt, långsam idiot ska det vara). Det som allra mest behövs då är tydligen ett par öl på klubben. Det kan, de facto, vara så trevligt att man glömmer sina sorger och lovar bort sig till B-lagsmatch med herrarna dagen därpå! Nu var det ju dock inte jag som glad i hågen satt i en fåtölj med en Andersson och hade fyllehybris, utan någon annan. (Det var faktiskt fler som uppvisade klara hybrisdrag på lördagen, men nu handlar det om Ingrid.) När söndagen kom visade det sig inte vara hybris alls, det var en sjujävla envishet och tacklingslusta som tog sig uttryck i en jönköpingska på Årstafältet! (Hon är nu min hjälte.) Brave display, min själ!