Lokalderby

Perfekta förutsättningar, yttre alltså. Inte för varmt väder, inte för hård plan och uppehåll. Att däremot ha bara tre avbytare på bänken gör marginalerna väl små.

Kickoff, vi tar emot och därefter slåss och sliter vi oavbrutet i 40 minuter utan en enda poäng, vilket känns ganska tröstlöst när vi dominerar i rucks och klungor. Till min förvåning går det att spela andraled trots att man varken är den största och starkaste rugbybruden alive, och trots att man inte har övat mer än fem-sex klungor mot maskinen innan matchen (hoppfullt inför framtiden). Vi tappar boll både här och där men reder oftast upp det hela, lyckas försvara kanten mot deras amfetaminvinge och den största smockan jag får är ett knä i ansiktet av min egen klunghalv.

I halvtid har vi gjort av med två av tre avbytare då ett knä och en nacke är lite väl tillstukade. Vi dricker vatten och känner oss på gränsen till vinst, i alla fall jag. Bortalagets psykningar om vår trötthet får helt motsatt effekt och vi fortsätter att köra över deras klungor i andra, vi stjäl deras inkast och vi ruckar som djur (krigiskt och med instinkt, inte nödvändigtvis med kylig logik). Vi ger inte bort lika många straffar som i första, vi återgår till vårt grundspel och äntligen gör vi försök! En tanig flanker lägger ner bollen bakom linjen efter en löpning och blir sedermera matchens bästa forward. Vi är långt nere i vårt eget 22 när domaren äntligen blåser av matchen och vi har vunnit med fem mot noll - hela bänken är inbytt och vår fullback har spelat med en ispåse fasttejpad på handen efter nyfikna dobbars upptäcktsfärd. Vi gör vågen och publiken jublar. Seger.

Cougar

Efter tidigare nämnda match festades det ganska rejält, förutom en trippel födelsedagsfest var Umeås herrar på plats och skulle sova på klubben senare. En födelsedagsflicka halsade en enliters rosa drink i enlighet med färgtemat. En födelsedagspojke pressade i sig en yard med lager (barbröstad som traditionen kräver - är det för att man inte ska kräkas på skjortan?) Ett tredje födelsedagsbarn gömde sig jävligt noga men lyckades bli rätt på snusen ändå. Själv hade jag en strålande kväll - kan det ha berott på sambucan?

Eftersom klubben stänger vid midnatt drog vi vidare, jag och Blondie har i efterhand försökt minnas med vilka eller vilken väg vi tog, men det verkar ogörligt. Hennes cykel står parkerad någonstans i stan och väntar på att bli hittad. Av okänd anledning hamnade vi på Stocken - vissa bevis tyder på att vi var där i ungefär en timme men ingen kan minnas. Vid det här laget var det fler än jag som var revyfulla, vi var som Åsa-Nisse och Klabbarparn på galej. Som en vuxen människa tog jag beslutet att åka hem. Tyvärr kunde jag redan efter hundra meter konstatera att bussresan inte var en sån bra idé, busschauffören tyckte nog detsamma. Så medan Blondie kräktes utanför hårdrocksstället kräktes jag bakom en busshållplats. Trettio sekunder senare fick jag en andra chans att åka hem när sexan dök upp över krönet... Blondie hade inte samma tur utan fick nöja sig med att stå utanför klubben och vänta på sina vänner och sina ägodelar. Dörrvakter gillar inte kräk nämligen. Inte ens från en blond rugbyvinge i sin bästa cougar-dress.

Aussie rules

Efter en mycket blåsig eftermiddag på den uppländska slätten kan vi närmast sörjande (åskådare) konstatera flera saker kring matchen mellan våra herrar och Umeås.

1) Det är en dålig idé att kratsa bollen om man spelar prop

2) Det är en dålig idé att inte ta på dobbar om man spelar andraled

3) Det är en dålig idé att försöka spela efter aussie rules eller volleyboll när man vill fånga eller passa bollen

Trots missöden som ovan så vann hemmalaget matchen med ungefär 30-10, ingen räknade så noga...lite firande vore på sin plats. Klubben ikväll, någon?

ps. 4) Det är en dålig idé att försöka värva utomstående till laget genom att svara "nej, man lär sig att vara försiktig (ha klunghjälm) när man har fått sy första gången" på frågan om det inte är mycket läskiga skador i rugby

Flås eller muskler?

Jag vet inte hur ni tänker, men jag blir fundersam när jag blir tillsagd att lyfta tungt istället för att gå på ett kondispass. Jag har inte någon som helst nytta av mina presumtivt svällande muskler om jag inte kan andas efter den 12e rugbyminuten...

Sen undrar jag om lungmördarövningen är döpt efter Heinz Müller fotbollsmålisen, Heinz Müller cyklisten, Heinz Müller fotbollsmittfältaren eller Heinz Müller nazisten. Jag lutar åt det sistnämnda.

Heinz, mein Liebe

Tillbaka i etern. Alldeles för lång tid har gått och alldeles för mycket har hänt för att ett referat ska vara varken intressant eller möjligt...men som en liten uppdatering kan nämnas de viktigaste rugbyrelaterade händelserna:

1) jag jobbar hårt på att stjäla en position 6 eller 7 istället för 14. Jag är tyngre, starkare och lite elakare...och som av en naturlig anledning inte heller lika snabb längre. Tyvärr har flåset tagit stryk av en vinter med skadad hand och fot, något som den temporäre coachen försöker råda bot på.

2) jag jobbar hårt på att planera rekrytering till klubben. Spelarantalet ligger på en pinsam nivå, alla kollegor, släktingar och vänner har nekat till att vara rugbyintresserade och snart får vi spela med mutade främlingar i förstauppställningen. Att vi åkte till Norrköping för träningsmatch med 16 spelare var bara tur.

3) jag jobbar hårt på att komma överens med tanken på Heinz Müller som min vän. You know of whom I speak.