Piggy back

Last nights session started with an interesting warm up-routine, including walking touch, piggy back rides and some waltzing as a punishment for being slow... (Some guys lost the game so often they seemed to do it on purpose to get to show off their dancefloor skills.) We did some ball handling and some rucking, all good fun until I sprained my ankle and was left as a spectator. The amount of concern was touching, and ranged from offers to wear their warm clothes, clever tips (tape, elevate, ice! Where would I get ice?) and a doe-eyed man willing to take the blame for my injury despite the fact he's twiglike and couldn't hurt me if he tried...

Sadly, only a few was sporting a full german moustache in preparation for Saturdays Oktoberfest... You still have time, guys!

Saturday fun

Way too early on Saturday I got picked up by the Bartender to take care of a couple of small jobs for the club. It was quite obvious I got picked not for my impressive strength but for loyalty and being so true to my word I show up even though I'd rather stay at home and puke in a bucket... First thing to take care of: navigate a bar desk down three flights of spiral stairs, through Uppsala and back up several stairs again. The Bartender disappeared mysteriously when it was time to carry it upstairs. Just saying.

Second thing to take care of: moving the scrum machine indoors for winter storage. Bear in mind a full scrum of eight hasn't managed to move it all season - but five of us was more or less ready to have a go (four was ready and the fifth just had to suppress a cascade of vomit first). After a long session of slave labour where the gravel bags had to be cut open and emptied by hand (all this while distracted and occasionally scared by a tiny mouse), we could lift the damn thing and slide it onto the trailer while the Bartender reversed the car to and fro - all to make it more interesting. When we'd finally placed it in the garage three of us was muddy and miserable, while both the Bartender and Big B looked quite untouched. Again, just saying.

The hard work had me thinking we all earned the right to have pizza in "the world's best pizza place in Uppsala". Not sure how that works, but they were good anyway...

Wide reciever

Ganska exalterade och lite frusna anlände jag och mina partners in crime, Berg och Mumin, till Gränby sportfält där vi hoppades få dunka på några andra än våra rugbyvänner för en gångs skull... (Jag kan meddela att även om vi tycker att vi har dålig uppslutning på våra träningar så är det festivalstämning hos oss jämfört med detta.)

Första hindret: hur får man på sig dom jävla skydden?

Andra hindret: hur ser man något med gallerhjälmen på?

Tredje hindret: hur ser man den lilla bollen innan den slinker mellan fingrarna?

Vi testade lite olika löplinjer som wide reciever och upptäckte att här jublas det inte om man fångar bollen in the basket, smack i fingrarna ska den sitta... Till sist var det i alla fall dags för det vi väntat på: tackling! Åtminstone jag blev lite besviken när jag insåg att man inte alls får tackla vem som helst, man får bara blocka nån som inte har bollen. Suck. Vi övade en märklig teknik som verkade gå ut på att mosa motståndarens bollbärande hand med sin hjälm, både jag och Berg var fundersamma. De passar ju ändå aldrig bollen i öppet spel, varför tackla i brösthöjd? Mumin var nog kvällens toppvärvning för 86ers, både aggressivast och förstod taktiken bäst. Dessutom såg hon läskigast ut i hjälm.

Men, fick vi åtminstone vara krigsmålade? Nej, inte det heller...

Tre gröna rekryter och en gammal räv

Female intuition

Being a spectator at today's training session, I had all the time in the world to admire some peoples technique, and make cheap jokes about others. There was only a normal amount of swearing going on from the man in charge, but enough to surprise some new girls. Frankly, I have no problem seeing how you can get the instructions wrong for an exercise - what with the accent it's presented in and all. Although, the one person to misunderstand was the only other scotsman on the park (you can draw any conclusions from this)...

I left with one question still unanswered: why would you come to a training session without joining in, without knowing anything about the sport and without any interest to learn? My female intuition ventured a guess - Alan, they want you!

Walk of shame

It might have been the drink. It might have been the atmosphere. I'll blame it on anything - but truth is the shame and guilt won't go away regardless of what I tell myself. I can't believe I did this to one of my life's great loves, it's a treachery without comparison and I deserve nothing but scorn and public humiliation. When I looked in the mirror this morning I saw a truly despicable figure with a moral hangover nothing can cure. There's never been a walk of shame more worthy of it's name...

Yes. It is true. I partied with the Uppsala 86ers... But Rugby, I still love you!

Manhood demolition

Winter training was like we expected: freezing and poorly visited. I'll have to apologise for crappy passing, slow legs, shouting at new people (again!) and the demolition of someones manhood (good thing he already reproduced). The tiny rubber balls from the pitch are now everywhere in the apartment - in some people's case they didn't leave since last year! Heard about spring cleaning?

All this aside, it's good fun and a lot better than indoor training. Hope to see you there next tuesday!

Vem?

Efter lördagens prestation på fyrisgräset kände nog de flesta att medaljen inte bara kunde hängas någonstans utan att först skrytas med...så med guldet om halsen inleddes firandet mycket civiliserat. Sushimiddag och findrink (eller i mitt fall pyttipanna och fulgrogg) övergick dock snarast till en kväll i tävlingens tecken - hade vi inte fått nog?

Vems drink var först urdrucken? (Eriksson)

-

Vem hade läckrast skor? (Holmgren)

-

Vem hade störst blåmärke? (Bergvall)

-

Vem kunde ge bort flest äckelshots? (annan Bergvall)

-
Vem drack dessa äckelshots? (även här Bergvall)

-

Vem kräktes flest gånger? (Broman)

-

Vem var fullast? (Somberg, Berg som god tvåa)

-

Vem borde ha druckit ett helt glas med gin och följt med ut? (Johansson)

-

Vem dansade häcken av sig? (Näslund)

-

Vem var hungrigast? (Karlsson)

-

Vem poserar på det vackraste kortet från kvällen? (Olsson)

-----

Vem hånglade utanför klubben? (Ja, vem var det egentligen...)

Second thoughts

Jag känner hur jag långsamt börjar vilja äta upp mina egna ord.

När vi inte gick till Elitserien tidigt i somras var jag i hemlighet lättad - vi hade under våren slitit och kämpat på matcher där flera spelare egentligen hade slutat på grund av ålder, flytt eller lätt ointresse. Varje vecka fick desperata samtal ringas till dessa stackars plikttrogna som inte tränat på veckor eller månader... Träningarna hade en svag till måttlig besöksfrekvens, en hel laguppställning var mycket ovanligt och gjorde att vi aldrig kunde köra team run eller ens inkast eller backlinjemoves - trycka på klungmaskinen ska vi inte tala om. Hösten skulle alltså bli vår stora upphämtning, vi skulle rekrytera! Vi skulle spela matcher mot lag som vi i vanliga fall slår en dålig dag, och resultatet kunde inte spela mindre roll. Det är ju SM-guld or nothing som gäller...eller?

Nu står vi här - vi har haft trettio (!) nya tjejer som provat rugby under året, några har stannat och några inte. Inför den allsvenska finalen imorgon har vi plötsligt 23 spelare som vill vill vill vara med. Mitt problem är att jag inte bara vill vara med längre, inte bara tänka långsiktigt och öva inför nästa säsong. Jag är desperat efter att vinna, även om det bara är en andra gradens titel. Jag hoppas att jag inte är den enda.

Skammen

Idag har varit en svart dag för min roll som pedagog. Sur på jobbet - vansinnesutbrott på ungar som inte är drillade som spartaner och, giv mig styrka, måste testa om det kanske idag av alla dagar är okej att bete sig som ett as.

Men höjdpunkten, eller snarare all time low, i dagens pedagogiska bottennapp var när jag blev frustrerad på rugbyplanen och skrek åt en av nybörjarna... Vi hade ju övat rucks hela kvällen, det kunde väl inte hon veta att man inte får ge sig på den som står guard. Fan att man inte kan hålla käften stängd.

Juniorshow

Några glada rugbyintresserade dam- och herrspelare tog sig till Fyrisfjädern i lördags trots att ingen av dom hade match - tillsammans med ett gäng föräldrar och tränare var vi istället åskådare när juniorerna spelade mot Erikslund, Exiles och Enköping i U13!



Uppsalas killar (utan kapten Mimmi) kämpade hårt i sin första match mot de gröna från Täby, men fick se sig ganska klart besegrade. När sen Exiles vann stort över Enköping förväntade vi oss en ojämn match mellan Uppsala och de gulsvarta stockholmarna, men blev glatt överraskade. Uppsala försvarade bra, gjorde flera försök och höll sånär jämna steg med Exiles ända till slutminuterna.

Höjdpunkten på dagen var nog 15mannamatchen på slutet, då spelare från olika lag mixades för att få ihop två vettiga klungor och två backlinjer. Fyra coacher fanns på planen hela tiden för att instruera och leda "sitt" lag, vilket ibland ledde till förvirrade spelare. Om domaren skriker låt bli bollen! och din tränare skriker ta ut bollen!, vad ska man göra?

Vi på sidlinjen fick se bra passningsspel, finter, sidesteps, några fantastiska tacklare och dessutom totala nybörjare som öste in försök. Lovande, säger jag bara.