Jag hoppas...

...att fler tjejer kan och vill spela en träningsmatch nästa vecka! Tre kompletta rookies behöver lite erfaret ledarskap på planen.

...att någon annan har fallenhet för att spela klunghalv. Det har inte jag.

...att DHL gasar på och levererar mitt paket innan fredag. 10's!

BOOM BOOM POW!

There's something going on. Not everyone can feel it, but there's definitely something. A slight disturbance in the force, if you will... Old players plan comebacks, one can see an unusual upswing in business at Buttericks web shop, and Ryaniar flights are fully booked way ahead. You know of what I speak, naturally.

-

That's right, Stockholm 10's baby! BOOM BOOM POW!

-

With only one week to go participants from everywhere are counting down with a beer in one hand and desperately assembling their fancy dress outfit with the other. Who cares about the draw - now how will I attach this kryptonite to my Lex Luthor outfit?

-

After a four team dropout ladies pools are down to 3 teams each, which - I must say - sounds like a very relaxing first day. Lots of time to admire other teams and cheer for, say, the italian lads... Avanti!

Betong

Visst gör det ont när knoppar brister? Nej, men det gör fanimej ont att träna rucks utan kuddar först på tisdagen och sen även på torsdagen. Pensionärsstelheten sätter in tidigt på onsdag morgon, innan man ens har vaknat faktiskt - en stilla vändning i lätt slummer blir så mycket svårare när hela axelpartiet är gjort av betong och behöver bilas loss från madrassen.

Smärtan följer sedan en berg-och-dalbaneaktig kurva där intensiteten ökar ju längre man suttit stilla någonstans, och detta pågår hela onsdagen (men öl hjälper!). Torsdag morgon är mer behaglig och så länge man inte gör några korkade saker som att behöva något från en högt placerad hylla, eller tappa något som inte kan ligga kvar, är man helt okej. Men när klockan blir sex och uppvärmningen börjar inför nästa axelmördarpass, då vet man att man lever.

Jag ser fram emot imorgon bitti.

Guest coach

Despite the no-show of the much anticipated videocam at tuesdays session (you know there's always extra effort involved if training is to be recorded in any way) everyone was quite excited about having a guest coach for the evening. There was a poor turnout amongst the ladies, but luckily we had a bunch of guys who didn't mind being girls for a while. While the oldboys practised their 10's skills in preparation for next weekends big bash in Stockholm, we were practising basic skills and recieving sneaky tips about rucking. This could not have been a better training for our eager rookie! She gladly threw herself at opponents, ran into tackles, rucked and looked happy while doing so... I think we've got ourselves a new prop!

-

These contact drills were done in same-sex groups for the greater good. No offence, but some of the boys are just too polite to smack the girls around...and some are way too eager (in sort of a Stella-drinking, wife-beating fashion. Concerned? I am). Also worrying was the law student who proved himself incapable of counting to ten, despite several tries. Maybe that's why he's now driving an ice cream van instead?

-

Finishing at 8pm sharp, I left with a thought stirring in the deepest hiding place my memory has to offer - the face recognision centre. Who was this guest coach really? Sure, a Stockholm ref, but really really? It took me an hour before i knew. It was undeniably David Mitchell from Peep show! Imagine that.

-

http://www.youtube.com/watch?v=b4tazMq6SA0&feature=channel

Octopus Paul

An unlikely event took place at the local rugby club late last night. The bar was open, people were having take away-pizza and sipping beers, the big screen was showing a game. So far, so good. Although the ball was round.

A not-so-impressive number of ruggers were actually watching the footie WC final, the battle between the spanish matadors and the flying dutchmen. The game proved to be more interesting than the Spain-Germany semifinal but just as goalless. Despite a zillion yellow cards, missed goal opportunities (like, my tomato plant would've scored) and players falling, faking near-death experiences, several fans soon became more and more interested in the drinking and smoking going on outside. The only two who remained tense with anxiety until the end was Blondie and half-Spaniard Karlsson, both teary and shrieking with relief when, somewhere around the 117th minute, Iniesta finally nailed it.

Octopus Paul - Netherlands 1-0

Bryggan, hallå?

Efter en bra träning med okej uppslutning (för att vara sommar), ett par nya lovande spelare och en tränare på bushumör (hallå, fniss och knuffningar..?) realiserades planen som flera hade tänkt på hela dagen: baddags! Regnet avskräckte många och det vara bara en bil som tog sig ut till stadens mer hedniska områden för ett dopp. Borde göras till en ritual!

Ska jag vara ärlig så var det kanske inte regnet som avskräckte mest utan faktum att en sommartisdag då det spelas VMsemifinal finns det ett klockrent ställe att vara på, som inte är rugbyplanen: Bryggan. Jag såg några misstänkta glida runt träningen och titta på, men i onödigt snygga kläder och förmodligen med stenkoll på klockan och avsparkstiden. Giveaway!

Annars kanske någon hade klätt upp sig och kommit ner för att spana in någon annan? Men det vore väl att ta i...

Helios

Trots en spelklarlista som innehåller en miljon killar plus fan och hans moster var det snålt med spelare till herrarnas sista match innan sommaruppehållet. 15 man värmde upp i bländande solsken och 30gradig värme, inklusive en hjälte som kört hela vägen från Skåne för att vara med och en vinge som lite nervös gjorde en strålande A-lagsdebut. På bänken fanns tre tjejer i bikini och en smått berusad rugbypensionär, så det var inte läge för någon på planen att bli trött.

-

Uppsala tog ledningen tidigt i första halvlek när en löpvillig tia snirklade sig igenom försvaret. 5-0 höll sig ett litet tag, men bortalaget tappade tempo och Södertälje kunde trycka in två försök efter varandra. Det var glädjande att se att vi inte tappade modet och slutade kämpa efter det, utan slet hårdare och lyckades driva in ett till försök med några starka forwards i frontlinjen.

-

Andra halvlek blev tung för Uppsala, två knäskador med tio minuters mellanrum gjorde att vi spelade med två man mindre sista 20, och trots innovativa omflyttningar bland spelarna så kunde inte de ljusblå stå emot i längden. Imponerande nog så var det här Uppsalas bästa 20 minuter på hela matchen, så som det kan bli när man vet att förutsättningarna är skit och att man ligger under, men kämpar tills man dör i alla fall. Matchen blev en poängmässig förlust med 34-19, men en mental seger för Plebs.

-

För övrigt var de kombinerade vattenbärarna/ sjuksystrarna/ hejaklacksledarna i bikini både väldigt busy och omåttligt populära. Senare på kvällen även skandalöst fulla.