The big bosh award

Man måste väl ha några mål med sitt tränande...även om The big bosh award känns långt borta. En gång i månaden efter en onsdagsträning delas tre priser ut i laget - en för att ha tagit sig till träningar, jobbat hårt, gjort sitt bästa och utvecklats, en för att ha klantat sig på bästa sätt (the Tw@t award - komplett med tshirt att bära. Igår delades den ut till CJ som glömde ställa klockan till vintertid och dök upp till match alldeles för tidigt), och så The Big Bosh, till den som varit stabil i tacklingssituationer perioden igenom. Som sagt, den känns långt borta, jag tror allvarligt att jag blivit sämre på att tacklas! Jag skriker gärna och suckar när jag står på sidan, lågt, gå lågt för fan! men är inte en smula bättre själv. Jag försöker mig på tekniken att visualisera (hade en kille en gång som var mycket inne på visualisering som förberedelse för att lära sig nya saker) men jag tacklar ju perfekt i mitt eget huvud! Problemet är väl att huvudet inte hänger med när det är dags... Nåja, om jag i alla fall kan sätta några schyssta tacklingar och bli omnämnd i samma mening som The big bosh så är jag nöjd. Väl.