Perfekt rugbyväder, mulet men inte för kallt, planen mjuk men inte för lerig, och så lokalderby på det. Eftersom Saints 1st XV spelade mot Bath samtidigt så var vi förvisade till plan 3, en ovanligt bred sådan - hade vi utnyttjat det skulle vi vunnit med mer än 10-5. Det hade också hjälpt poänggörandet om vi inte ständigt var offside runt rucks och tvungna att backa 10, 20, 30 meter vid flera tillfällen. Domaren hotade med gula kort men tog aldrig upp dem vilket gjorde Hertfords tränarstab ganska upprörd. Vårt första försök kom sent i första halvlek när vår flyhalf Nat, som enligt egen utsago "inte är en sprinter", ändå lyckades hålla ifrån deras jagande backar ute på vänsterkanten och kasta sig ner i hörnet.
I mitten av andra halvlek lyckades Helen, vingen på andra kanten, springa runt och göra fem poäng till. Mitt jobb i den här matchen bestod mest i jagande efter kickar: tillbakapressade efter ändlösa straffar, kick, jaga, offside, tillbaka igen, kick, jaga. Gjorde det även i attack ett par gånger men hann aldrig kasta mig ner på bollen först i målområdet. Surt. Hertford lyckades göra ett försök efter lång press på vår femmeterslinje, men minuterna räckte inte till för dem och vi vann. Är fortfarande imponerad av vårt klungspel, lyckades vinna flera av deras insättningar trots att de var klart större. Förhoppningsvis kan vi jobba lite på att stanna onside ikväll på träningen.
A-laget förlorade med 17-12 mot Bath, trots att vi gjorde vårt bästa för att försvaga deras spelare enligt taktiken att låta dem gå in sist på toaletterna. Matchfeber och ritualen före-matchen-bajsa är ganska vanlig nämligen, och när 22 spelare med nervösa magar har delat på två toaletter är det i praktiken outhärdligt att gå in på någon av dem. Kunde ha funkat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar