Visst gör det ont när knoppar brister? Nej, men det gör fanimej ont att träna rucks utan kuddar först på tisdagen och sen även på torsdagen. Pensionärsstelheten sätter in tidigt på onsdag morgon, innan man ens har vaknat faktiskt - en stilla vändning i lätt slummer blir så mycket svårare när hela axelpartiet är gjort av betong och behöver bilas loss från madrassen.
Smärtan följer sedan en berg-och-dalbaneaktig kurva där intensiteten ökar ju längre man suttit stilla någonstans, och detta pågår hela onsdagen (men öl hjälper!). Torsdag morgon är mer behaglig och så länge man inte gör några korkade saker som att behöva något från en högt placerad hylla, eller tappa något som inte kan ligga kvar, är man helt okej. Men när klockan blir sex och uppvärmningen börjar inför nästa axelmördarpass, då vet man att man lever.
Jag ser fram emot imorgon bitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar