Wide reciever

Ganska exalterade och lite frusna anlände jag och mina partners in crime, Berg och Mumin, till Gränby sportfält där vi hoppades få dunka på några andra än våra rugbyvänner för en gångs skull... (Jag kan meddela att även om vi tycker att vi har dålig uppslutning på våra träningar så är det festivalstämning hos oss jämfört med detta.)

Första hindret: hur får man på sig dom jävla skydden?

Andra hindret: hur ser man något med gallerhjälmen på?

Tredje hindret: hur ser man den lilla bollen innan den slinker mellan fingrarna?

Vi testade lite olika löplinjer som wide reciever och upptäckte att här jublas det inte om man fångar bollen in the basket, smack i fingrarna ska den sitta... Till sist var det i alla fall dags för det vi väntat på: tackling! Åtminstone jag blev lite besviken när jag insåg att man inte alls får tackla vem som helst, man får bara blocka nån som inte har bollen. Suck. Vi övade en märklig teknik som verkade gå ut på att mosa motståndarens bollbärande hand med sin hjälm, både jag och Berg var fundersamma. De passar ju ändå aldrig bollen i öppet spel, varför tackla i brösthöjd? Mumin var nog kvällens toppvärvning för 86ers, både aggressivast och förstod taktiken bäst. Dessutom såg hon läskigast ut i hjälm.

Men, fick vi åtminstone vara krigsmålade? Nej, inte det heller...

Tre gröna rekryter och en gammal räv