Det började dåligt. Efter föregående dags strålande vinst mot British army så var ju firande ett måste, alltså dök halva styrkan upp med döden i blick den här morgonen. Rör mig inte, jag kommer spy! är inte en lovande inställning inför en hård match. Att sen det mesta av uppvärmningstiden gick åt till pompös formalia, där tre gubbar från Hertfordshire County ville kyssa alla damer på kind när de delade ut ett nytt matchställ, var lätt irriterande. Men det tristaste av allt var den uppenbara schismen mellan de olika tränarna... Coacherna för countylaget är såklart plockade från klubbarna i området, och det ligger såklart i deras intresse att spelare från deras egna klubbar får representera Herts, men vafan! Hur kan man vara så desperat efter speltid åt en egen spelare att man sätter en småskadad forward som första center, istället för den tränade första center som är på avbytarbänken!? Till allas försvar (eller nåt) så har vi inte tränat ihop mer än några gånger, eftersom alla prioriterat sina klubblag och i viss mån sina arbeten så vi är inte vana vid att spela ihop...men samarbetet mellan 10 och 12 var uselt. Det var långsamt och taffligt med missade passningar, de fick förvånansvärt lite stryk av motståndarlaget med tanke på hur sårbara de gjorde sig själva. I princip hela bänken skrek av irritation och ville in. Efter 20 minuter låg vi under med 19-0 och några byten gjordes, vår fullback Allie O fick gå av ett tag efter kraftigt näsblod, en forward byttes mot en större och 12an gick av eftersom hon var helt fel tjej på helt fel position. Äntligen.
Naturligtvis var det inte bara vi som underpresterade, Essex är ett bra lag som ingen har gjort poäng mot i år. Deras forwards är stora, deras tia elak och deras backar snabba som fan. Det är sällan vi spelar mot lag där våra vingar inte har en chans att gå runt eller jaga ikapp. De spelade inte ett svårt spel, de hade i princip inga backmoves, men vi var för oorganiserade och märkte ganska snart att Essexbrudarna var hårda som sten (allvarligt, jag sprang in i en. Som en vägg). Jag försökte tackla deras 13, hon sparkade mig i ansiktet. Härligt.
Vi förlorade, jag spelade hela andra halvlek och vi har en match kvar att spela mot Middlesex eller Kent, beroende på vilka som förlorade den semifinalen.
Idag har jag ont på många ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar