OAP's

Temat på söndagens efter matchen-fest är pensionärer. Ska köpa det fulaste jag hittar på närmaste second hand, tänker mig blommig städrock, tofflor, hårnät och kanske nåt stickat som sylt på glassen. Läckert.

moment 22

Igår hade vi säsongens första riktigt jävliga träning...inte som i ett vansinnigt jobbigt marinkårspass utan som i vinterträning. En sån kväll när alla sitter i omklädningsrummet så länge som möjligt innan uppvärmningen, när man har mössa och tre lager tröjor och ingen längre kör i bara shorts. Ett pass där planen är både iskall, snöig OCH blötlerig vilket gör att ingen vill sitta ner och stretcha. När coachen skriker: tackle! mitt i touchspelet så är det ingen som slänger sig ner, däremot är försiktiga hukningar legio. Efter 90 minuter när ingen längre kan känna sina tår är det dags att duscha, och då blir man plötsligt väldigt medveten om dom!

Mina och M's flyttplaner inkluderar nu funderingar på långkörning England-Sverige eftersom det enligt beräkningar kommer vara billigare än att skicka ett paket med våra saker på posten eller med någon budfirma. Detta är lite irriterande. Att hitta en vettig sysselsättning åt en utlänning visar sig vara ett jävla moment 22. Detta är mycket irriterande. Arbetsförmedlingen har något briljant som kallas instegsjobb, där arbetsgivaren får ersättning för att han eller hon är en så fin människa som anställer en behövande, och där den nyligen invandrade samtidigt läser svenska. För att komma i fråga måste man ha uppehållsrätt i Sverige. Hur får man det? Well, om man har ett jobb. Aaaargh! Vem har skrivit reglerna för detta, Långben*?

* eller valfri annan virrig, korkad och ologisk person, alternativt "håll Sverige svenskt"-snubbe typ Jimmie Åkesson.

Often deported?

Haha! Jag har precis upptäckt att flera läsare från England använder sig av Googles automatiska översättare för att förstå vad bloggen handlar om... Jag vet inte hur mycket klokare de är nu, har tjuvtittat och resultatet är skrattretande.

---

I have never been out in time for the julspektaklet!

So, I bought my ticket already, and the governors, I bought Christmas presents.

I have promised her to get throw opponents here and there and it does not do anything to flåset is not the best

it was composed throughout the Essex brigade of young 18åringar. I promise that the derisive laughter in the shower after its profits and felt we were a bunch of inflexible bitch

and after a while one of them managed to make a nice attempt in pillars middle, to late also bring kick.

---

Well, at least one can pick up that the blog is about rugby...but the rest doesn't make much sense. Google Translator might be a bright idea, but I reckon it would work better on more formal texts. Apologises to the english readers for keeping the blog swedish, but maybe one day soon I feel confident enough to write in your language - now that I've discovered that I could do a better job than Google!

Ofta utvisad?

Jag har aldrig förut varit ute i så god tid inför julspektaklet! Tror att det var snålheten som gav mig en spark, man kan ju inte boka en flight hem i sista minuten, runt jul är ju priserna löjliga to say the least. Alltså har jag köpt min biljett redan, och i samma veva köpte jag julklappar. Nästan alla, på bara en timme, det är ju strålande!

Saints B-lagsmatch blev inställd idag eftersom vi inte hade 15 spelare att åka dit med, och inte fick jag plats på A-lagets bänk heller den här veckan...så ingen rugby! Men kanske är lika bra om man är lite sjuk. Försöker få med Vicki på jobbet till laget, i alla fall till en träning nästa vecka. Jag har lovat att hon ska få slänga motståndare hit och dit och att det inte gör nåt att flåset inte är det bästa - värvningssnacket där allt är fantastiskt och inget gör ont =) . När hon upptäcker hur jobbigt det kan vara eller hur stora blåmärken man får är hon redan fast och tycker inte att det gör nåt att hon ibland ser ut som ett misshandelsoffer.

Jag hade en fin idé till en värvningsaffisch förra året, funderar fortfarande på att ta den i bruk när jag kommer hem till Uppsala. Rugbysverige behöver ju alla spelare de kan få...och jag ger mig fan på att det sitter lämpliga kandidater på varje utvisningsbänk i varje annan lagsport, må det vara fotboll, innebandy, handboll, basket, hockey (i alla fall damhockey där det finns tacklingsrestriktioner och brudarna därför inte blir av med några aggressioner över huvud taget)...

OFTA UTVISAD? Spela rugby istället!

förresten...

så bestod hela Essex trupp av nyblivna 18åringar. Jag lovar att de hånskrattade i duschen efter sin vinst och tyckte att vi var ett gäng stela kärringar. Nästan 30, det är ju ofattbart gammalt! Fast idag känner jag mig lite som en gamling med ledstelhet, så jag antar att rullatorn inte är långt borta. Har sjukanmält mig från jobbet också, men det beror mer på snorfabriken som mitt ansikte förvandlats till...

Önskar mig en ledig helg om ett par veckor och en biljett till vad som förhoppningsvis blir en strålande rugbymatch på Twickenham, men jag tror jag får nöja mig med att åka in till storstan efteråt och ta en öl eller två med de lyckliga som köpte biljetter i tid. Och som hade råd. Well, jag säger som "Tony": jag är inte bitter!

Dear Madam/Sir

Hur inleder man en jobbansökan egentligen? Jag har nu blivit englandsskadad och tycker det enklaste vore Dear Madam/Sir... Jag anar att mitt brev skulle bli bemött med misstänksamhet på de flesta ställen i Sverige om jag började så. Men Hej låter så familjärt, Härmed ansöker jag låter uppstyltat och torftigt och många andra hälsningsfraser är otänkbara. Men hjälp då!

Hertfordshire v Essex

Det började dåligt. Efter föregående dags strålande vinst mot British army så var ju firande ett måste, alltså dök halva styrkan upp med döden i blick den här morgonen. Rör mig inte, jag kommer spy! är inte en lovande inställning inför en hård match. Att sen det mesta av uppvärmningstiden gick åt till pompös formalia, där tre gubbar från Hertfordshire County ville kyssa alla damer på kind när de delade ut ett nytt matchställ, var lätt irriterande. Men det tristaste av allt var den uppenbara schismen mellan de olika tränarna... Coacherna för countylaget är såklart plockade från klubbarna i området, och det ligger såklart i deras intresse att spelare från deras egna klubbar får representera Herts, men vafan! Hur kan man vara så desperat efter speltid åt en egen spelare att man sätter en småskadad forward som första center, istället för den tränade första center som är på avbytarbänken!? Till allas försvar (eller nåt) så har vi inte tränat ihop mer än några gånger, eftersom alla prioriterat sina klubblag och i viss mån sina arbeten så vi är inte vana vid att spela ihop...men samarbetet mellan 10 och 12 var uselt. Det var långsamt och taffligt med missade passningar, de fick förvånansvärt lite stryk av motståndarlaget med tanke på hur sårbara de gjorde sig själva. I princip hela bänken skrek av irritation och ville in. Efter 20 minuter låg vi under med 19-0 och några byten gjordes, vår fullback Allie O fick gå av ett tag efter kraftigt näsblod, en forward byttes mot en större och 12an gick av eftersom hon var helt fel tjej på helt fel position. Äntligen.

Naturligtvis var det inte bara vi som underpresterade, Essex är ett bra lag som ingen har gjort poäng mot i år. Deras forwards är stora, deras tia elak och deras backar snabba som fan. Det är sällan vi spelar mot lag där våra vingar inte har en chans att gå runt eller jaga ikapp. De spelade inte ett svårt spel, de hade i princip inga backmoves, men vi var för oorganiserade och märkte ganska snart att Essexbrudarna var hårda som sten (allvarligt, jag sprang in i en. Som en vägg). Jag försökte tackla deras 13, hon sparkade mig i ansiktet. Härligt.

Vi förlorade, jag spelade hela andra halvlek och vi har en match kvar att spela mot Middlesex eller Kent, beroende på vilka som förlorade den semifinalen.

Idag har jag ont på många ställen.

British army

Första gången jag är presenterad med tröjnummer i matchprogram och allt, så står jag på sidan och hejar eftersom jag mådde skräp efter jobbet igår natt och fortfarande i morse... Ett sugigt beslut att ta, men det var ju ingen seriematch, det var inte ont om folk och jag ville vila tills imorrn då Hertfordshire spelar mot Essex i County league (och jag hoppas på speltid - det behöver inte vara mycket, men det vore fantastiskt att kunna säga att jag spelat för Herts. Ett steg på vägen - landslaget här kommer jag!)

Matchen idag var ett riktigt treat för oss åskådare...Saints tog ledningen på straffkick efter nån kvart och vi jublade. Vi missade en straffkick strax efter det och det blev inte några fler poäng på ett tag, båda lagen höll tätt i backlinjen och det tacklades friskt från arméns damer. Vår klunga skötte sig exemplariskt och vann flera av motståndarnas insättningar, alla ruckövningar vi gjort på träning verkade också ha gett resultat. Efter ett tags press nära linjen lyckades British army tyvärr göra ett försök och sätta målkicken dessutom, men vid det här laget hade vi fått förstärkning av våra två Englandsspelare och efter ett tag lyckades en av dem göra ett snyggt försök mitt under stolparna, för att sen också sätta kicken. Saints vs British army 10-7!

Trött.

ID requests

Hah, kids är för roliga, idag fick jag ett ungt par att storma ut från puben!

Hon: en Fosters och en Strongbow tack!

Jag: visst, har ni leg?

Han: eh, nä, faktiskt inte...

Hon: okej, men här är mitt körkort i alla fall, och du kan ju se att jag är 19...och det här är min pojkvän så han är ju uppenbarligen tillräckligt gammal.

Jag: eh. Ja, jag är 26 och min pojkvän är fem år yngre... (förstå icke-logiken i ditt uttalande, snälla!)

Hon: men är du seriös! *stormar ut

Men roligast av alla är han som inte hade ID, men ett par nycklar till en BMW:

Men man måste vara 21 för att få köra BMW! Alltså är jag tillräckligt gammal!
En lag få människor har hört talas om tidigare.

--

På lördag spelar vi en "vänskapsmatch", citattecken av den anledningen att det enda vänskapliga med matchen är att man får ha fler avbytare än vanligt på bänken. Vi spelar mot British Army, tjejerna är lika hårda som ni kan föreställa er och båda lagen vill vinna lika gärna som om det vore en seriematch. Jag är en av de extra avbytarna och är halvt exalterad, halvt nervös. Förra gången A-laget spelade mot dom var jag åskådare och jävligt glad över det, för det var blodigt.

Cohones

Jaha, det var det. Kort opersonligt email: tyvärr kunde du inte beredas plats på utbildningen. Sök nästa termin, loser. Blir ingen polis av mig än på ett tag alltså. Åkte på träning för att tänka på Antagningskommittén och samtidigt trycka in axeln i en elak forward eller två. Ett fantastiskt sätt att hantera trista nyheter... Men det betyder i alla fall att jag och M kan börja leta jobb och lägenhet utan risk för att bli tvångsplacerade i Umeå (eller värre, Växjö!).

Med planer på att skaffa hus/lägenhet blir man lätt manisk och inspekterar allt man passerar på vägen till jobbet/affären/vaxösen (det är ett ord, lovar). För stort, för litet, för dyrt, för konstig form på taket, för nära järnvägen, fel del av stan, folk kan titta in genom fönstret på första våningen osv osv, det finns en jävla massa fel helt enkelt. Sanningen är förmodligen att man får ta det man blir erbjuden (typ två rum och kokvrå på gränsen mellan Salabacke och Gränby) då man inte är Krösus Sork direkt ("man" = oftast jag). På en quest för bakismat häromdan gick vi igenom ett par kvarter med ganska maffiga villor då jag gjorde en intressant upptäckt. Tydligen är det varken swimmingpool, vakthund eller ens bilen som man använder som statussymbol längre (i alla fall inte här) - nej, ju mer cash man har, ju större och mer exotiska växter och trän planterar man i trädgårn! På uppfarten: liten fjuttbil, eventuellt "miljöanpassad". Noll cohones. I trädgårn: enorm konstig buske med spetsiga blommor stora som tallrikar och uppstickande bakom huset ett par vaddomnuheter, ser ut som enorma enar. Cohones så det bara visslar om det! Men det kanske är mer naturliga statussymboler, fallosformade och allt? Snart på en tomt nära dig!

Sluta-dricka-börja-dansa-taktiken

Det finns ett fenomen som jag hatar. Tristnisse-fenomenet. Speciellt när det gäller fancy dress. Det kanske är en stor fest som nån har jobbat länge med att planera, tänkt ut ett tema, och har i övrigt stora visioner för hur det här ska bli en fantastisk kväll. Sen ringer Tristnissen för att OSA, ja, det vore ju kul men jag tänker inte klä ut mig, säger han (för allvarligt talat så är det oftast en han). Men, vi har ett tema, alla kommer klä ut sig! säger man till Tristnissen. Klart du också ska hitta på nåt. Kom igen nu, alla klär ut sig. Hm, nä, då kommer inte jag (!) alternativt säger Tristnissen ja, det blir nog bra, för att sen dyka upp precis som vanligt ändå. Och inte nog med denna trista attityd, den smittar också! Plötsligt har andra fått höra om denna vägran att följa temat, och tänker nä men då ska fan inte jag heller klä ut mig, vill ju inte stå där själv och se ut som ett freak. Denna rädsla resulterar ofta i att någon, som trodde att alla andra skulle klä ut sig, står själv och ser ut som ett freak. Denna någon är ofta jag.

Jag och M gick runt på stan och tjurade hela eftermiddan igår, osams över denna vägran att hitta på en rolig klädsel inför personalfesten på kvällen. Vår pub vann £500 i en tävling för flera månader sen, men har inte kommit oss för att supa upp dom förrän nu. Som väntat var väldigt få personer utklädda, och mina rosa tights och benvärmare såg lätt malplacerade ut. I övrigt så var det en bra kväll, trots att vi inte lyckades få in alla på 80-talsklubben Reflex, eftersom dörrvakterna såg oss bli utslängda från klubben bredvid. Otaktiskt. Vi åkte hem alldeles för tidigt, jag följer nämligen en sluta-dricka-börja-dansa-taktik när jag nått en optimal promillehalt. Sen dansar jag mig trött och somnar som ett barn några timmar senare. Åker man hem innan man dansat sig trött (och lite nyktrare) kommer man bara sitta i soffan framför Will & Grace och må illa/se dubbelt/flåsa för att kontrollera kväljningar/andra otrevligheter. Återigen otaktiskt. Man kan tro att jag är ny på det här. Det är jag inte. Jag är en av de äldsta på jobbet också och får sällan visa leg längre. It's the end of an era. Suck.

Henley

Hatar när det är åskådarväder på matchdag...även om publiken njuter av värme och solsken på läktaren så gör vi definitivt inte det på planen. I söndags var en sån dag, kände redan på uppvärmningen att det skulle bli outhärdligt varmt. I oktober! Man tror man är safe då, men nä. Och eftersom jag startade på bänken förstår ju alla vad det innebär: tusen turer med vattenflaskor och bananer och druvsocker, ispåsar i halvtid och så vidare. Saints gjorde en supermatch och vi tog ledningen tidigt när KP stal bollen mitt i en passning i Henleys backlinje. Våra forwards var fantastiska, ruckade som vilddjur och vann Henleys klungor trots att vi såg ut att vara lättviktare i jämförelse (allvarligt, de var ett tungt lag. Till och med vingen på ena sidan var definitivt chunky).

Ett par spelare fick gå av efter skador, bruten arm för Henley och vår flyhalf Sarah åkte på en ordentlig knockout, den blåtiran täckte hela ansiktet kan jag säga. Några onödiga offsidestraffar senare praktiskt taget gav vi Henley 10 poäng och hade tappat lite av magin. Jag vill gärna kunna säga att det var min förtjänst att vi vände tillbaka matchen igen, men det vore att tumma lite på sanningen (dra en blålögn). Dock fick jag spela de sista 10 idag igen och hann trycka in en tackling innan domaren tittade på klockan och insåg att vi nu hade spelat 2 x 55 minuter och inte 2 x 40, de som spelat sen kickoff krälade av planen när det var över. Vi vann med 51-10 och var jävligt nöjda. Matchens back: KP med 4 försök, 3 målkickar och sin aura av England A-spelare, matchens forward har jag glömt. De är ju ändå bara en stor gröt, oftast väldigt långt ifrån mig... =)

Sambo

Nu jävlar, efter en period av onödigt trassel då jag sovit hos M men förvarat mina saker på andra sidan stan "eftersom det är bra och självständigt att ha sitt eget ställe", så insåg vi båda att ett förvaringsutrymme för 1000 kr i veckan kanske är lite lyxigt. Speciellt om man vill flytta hem till Svedala och köpa saker till sin nya lägenhet (bara framtidsplaner, vi har ingen än!). Idag körde jag hit en billast kläder och vi transformerade ett oanvänt sovrum till vardags- och uppenbarligen också Playstationrum. Sambo. Känns bra.

Imorrn är jag på A-lagsbänken igen (inte den utanför Kvarnen vid Vaksala torg!) när vi spelar hemmamatch mot Henley! De ramlade ner en division i år, från Premier 1, så de är säkert ute efter att bevisa en massa saker. Förväntar mig mycket svordomar från vår tränare på uppvärmningen "för att sparka igång oss" (läs: för att Ed är så nervös att han inte kommer ihåg några andra ord). Bring it on.

ps. Fick idag höra att om jag inte var på väg att flytta härifrån så skulle jag vara nära en utnämning till Shift Leader! Minichef! Fan vad jag är bra! =)

Plymouth

De första tio minuterna av matchen var rena massakern, vi låg plötsligt under med 17 poäng eftersom ingen verkade vilja försvara utkanterna av planen. I det närmaste hela laget var indraget i och runt rucks förutom en ensam vinge som skrek i desperation efter lagkamrater...det var en plåga att se på (eller ja, inte om man var hemmapublik). Har vi åkt i sex timmar för det här? tänkte jag, men nervositeten över att vara med i A-lagstruppen släppte lite, det kan ju inte bli värre än så här. Värmde upp lite titt som tätt efter flera falska skadealarm, vår nia Kim låg utan luft länge efter en massiv Plymouthtackling trots att hon inte hade bollen (vilket verkade vara lite av hemmalagets taktik). Saints skärpte sig och började spela jämnt, och vingen CJ tryckte in 5 poäng efter att vår center passade henne praktiskt taget på mållinjen. (På bussen hem förklarade Robyn detta med att hon led av ett trauma sen förra matchen, då hon sprungit rakt igenom Beckenhams försvar och sen rakt igenom målområdet också eftersom det var så pyttelitet jämfört med hemma. I was convinced I was gonna fuck it up again, so I thought I'd better give CJ the ball! Det enda du hade behövs göra, babe, var att lägga dig ner!)

Jag och Jo (japp, vi är Big Jo och Little Jo, men oftast Team Jo!) fick spela de sista minuterna av matchen, och jag är glad att jag i alla fall hann sätta in en tackling. För er som undrar över det offensiva så hade jag precis blivit beordrad av 12an att göra ett försök i nästa fas (I'll kick it to the corner, that fullback is way off - you run like hell, ok?) när maulen gick över linjen och matchen blåstes av. Men ni förstår hur nära det var! =)

Festen på bussen hem var såklart minnesvärd, färgtemat svart/vit gjorde att många såg ut som förrymda fångar, själv hade jag en komönstrad cowboyhatt som jag fått av ett crackhead på jobbet. Många jag känner har inte vett att uppskatta en timslång bussresa med 22 fulla rugbybrudar som sjunger snuskiga visor, men ni som gör det ska veta att det var fantastiskt som alltid.

Perks of the job

Att jobba i bar är fantastiskt på många sätt: man får umgås med fulla och irriterande människor. Man får till en viss gräns se till att de blir ännu fullare. När de sen snubblar över den berömda gränsen får man ta hand om dem och skicka hem dem. Och ibland ta hand om deras kräk. Jag har kanske inte nämnt att jag jobbar på stans största budget-, och ergo också alkis/studenthäng, på torsdagar svärmar kidsen in som gräshoppor i bibliska proportioner och eftersom vi inte har en dörrvakt i veckorna så slänger vi också ut en hel del minderåriga varje kväll. Jag har hört de sämsta undanflykter till att inte ha ID, värre än jag glömde det i bilen, autentisk replik:nä, jag har precis varit på en intervju, så jag har inte det med mig. Va? På senaste tiden har jag sparkat ut brudar (flera par) som visar upp samma leg, en har körkortet, den andra passet - exakt samma foto också vilket är urkorkat. Gå åtminstone till olika bartenders! Människors dumhet förbluffar mig.

Människors beteende förblyffar mig också till och från. En fredag för ett par veckor sen hade vi stängt, evakuerat och städat när jag gick ut för att plocka in vår reklamskylt...precis utanför ytterdörren låg en enorm bajskorv från arten människa, producenten hade av allt att döma ätit vita bönor. Hur tänker man när man drar ner brallorna mitt utanför porten till en pub som ligger längs stans huvudgata? Blev han upptäckt? Vad torkade han sig med? (Ni får ursäkta, men jag hyser inga som helst tvivel om att det var manligt bajs...) Att torka skit från entrén står inte någonstans i min arbetsbeskrivning, jag har minsann kollat. Löneförhöjning är allvarligt på tapeten.

Öppna lägret

Jag sitter och är lite besviken för att jag inte kan åka vare sig på årets höjdpunkt 1 eller 2 i år. Öppna lägret i Vänersborg hade varit skitkul, dels av naturliga spela-rugbyskäl och dels för att det var där allt det här startade (suck, jag blir så lätt sentimental) - en inbjudan, en mailadress, några veckors betänketid och vips så bodde jag i England. Några veckor till så hade jag plötsligt bokat flygbiljetter till lagets Amsterdamtour istället för hem - tre månader räcker ju inte för att riktigt riktigt kunna säga att man bott nånstans. Sex månader är nog minimum. Det förstörde ju mina chanser till en rosad comeback i Sverige den här säsongen (eh...man kan väl ha visioner?) men förhoppningsvis kan jag vara med och bärga hem ett SMguld till de ljusblå nästa år =)

Den andra saken är väl delvis sportrelaterad i alla fall, klubbens årsfest är på gång och det svider att jag inte kan vara med. Förra året vad jag med och arrangerade spektaklet, aldrig har jag kört så mycket grejor fram och tillbaka på några få dagar, och aldrig har jag lagat så mycket mat till så många personer! Allvarligt talat, timmar innan middagen skulle börja kombinerade jag dusch, smink och hårfixeri med att vända tvåhundra grillspett i ugn (o ja, ett i taget. Inte bara en gång). Jag vägrade städa dagen efter. Nån måtta får det vara. Men allt planerande och jobb åt sidan så var det en fantastisk fest och jag är hysteriskt avundsjuk. Tips till festkommittén: beställ catering i år!

Bojkotta sunday roast

Jag är med. Nog för att jag står sist i listan med avbytare, men jag ska faktiskt med på Alags-match! Man måste ju börja nånstans. Nu gäller bara att övertyga schemaläggaren på jobbet om att denna match är så mycket viktigare än att alla stans invånare får beställa sin sunday roast av mig som vanligt. Dumt att äta söndagsmiddag på mitt jobb ändå, det är inte Operakällaren direkt, jag skulle hellre trycka i mig en tallrik köttbullar med potatis och sås...men det kanske är för att jag har abstinens. Måste be M att ta mig på romantisk lunchdejt på IKEA vid Wembley snart.

Åter till söndagsmatchen, bussen går alltså från klubben 0600! Det är inte alls min kopp te kan jag berätta, och som grädde på moset jobbar jag stängning på lördag, vilket ger mig typ tre härliga timmars sömn. Jag hoppas bli vaggad tillbaka i medvetslöshet när vi rullar på femtimmarsresa mot kusten. I B-lagsserien är bortamatcherna aldrig värre än London södra...men bussresan tillbaka lovar ju fest i alla fall. Mailet med laguttagningen innehåller alltid uppmaningar om temaklädsel och efter-match-dricka. Återkommer med recension av match och fest!

Unnatural stiffness

Hur kan det vara så svårt att komma ihåg: STRETCHA efter träning = bra, bara sitta i gräset och skvallra om Cookies födelsedagsfest med pirattema (uppenbarligen en hit) eller vilka som kommer bli uttagna till Alags-matchen på söndag mot Plymouth = inte bra. Har man varit på semester och inte tränat på tvåochenhalv vecka, och sen går direkt in i tacklingsträning utan att stretcha efteråt är man svagt begåvad och får skylla sig själv. Min rygg är stel som en planka och kommer inte vilja böja sig ner efter ölglas ikväll bakom baren...alla drycker kommer bli serverade i 14oz drinkglas som förvaras i lagom höjd. Att pumpa real ale är inte ett alternativ, alla gamla gubbar med tweedkavaj kommer istället att erbjudas vodka och pepsi som är det enklaste av det enkla.

Mailet med laguttagningen inför helgens match kommer ju aldrig! Jag tror dock inte att jag är med i truppen, fyra av sju avbytare är med all säkerhet forwards och nog var tre backar ur Blaget bättre än jag på träningen igår? Känner mig ändå inte riktigt i form för att spela en Division 1-match här, gjorde en alltigenom usel insats i min förra match i vår serie och självförtroendet med boll är inte enormt direkt. Fasar den dagen jag flyttar hem och börjar spela för Uppsala igen, vet att coachen vill testa mig på pos. 15 och gudarna ska veta att jag undviker det så länge jag kan. Lär mig hur man fångar en hög kick så kanske - nu resulterar de flesta av mina försök i att jag placerar mig exakt under bollen och sjabblar den framåt när den landar mitt på skallen. Fångar jag bollen är ingen redo att ta emot en pass eftersom alla runtomkring varit så koncentrerade på mitt fångstförsök att de glömt sin egen funktion på planen. Inte optimalt.