Happy new rugby year

Lots of things happening in 2009...I move back to Sweden to play with my old team, and we've got a new coach which will be an experience. A fair few friends (english birds too) are playing in Stockholm 10's, and it's my first year there, will be good. And of course the tour of all tours, my reunioun with Saints in Belgium! Look out for the party train from St Pancras! Finally, I hope to do my very best at the swedish ladies annual training camp in October... Lots of things to look forward to!

Second row

Just wanted to mention something we did on wednesdays training, partly for fun and partly to be able to appreciate what the others do on the pitch, be more aware of the position everybody else should be in und so weiter. We were doing some game play with pretend opposition, and all forwards played as backs and vice versa - I had a great time! It was all a bit confusing to start with, as you can imagine, the pods weren't really working as they should =) Lineouts didn't include spectacular lifts and scrummaging was appalling (but since the only one pushing against us was Glyn the Coach it didn't really matter). I have done one training session as a second row very early in my career, so when it was time for the scrum I tried grabbing my props shorts because I've been told that's how you do it. Apparently my "prop" was not prepared for such a intimate grip and KP bounced off shouting not there, not there! Hilarious!

Anyway, it's something I wouldn't mind doing again. Try it. (not the grabbing, the whole exercise!)

Fullback

Söndagens match blev verkligen värsta möjliga scenario (eller ja, inga brutna nackar - men en usel dag för laget och för mig). Med flera spelare på ovana eller helt nya positioner (jag! jag!) och utan att ha tränat ihop oss var vi stundtals inget vidare motstånd för Woodbridge. De hade två bra spelare som deras spel hängde på och vi lyckades inte stänga ner dem. 12an bröt igenom gång efter gång och jag som fullback var inte glad. Efter att ha klappat ihop totalt tacklingsmässigt var det bara att jaga varje gång och olyckligtvis var hon nästan lika snabb som jag. 20 meter till så hade jag nog tagit henne innan linjen, men idag var inte en sån dag. Cookie kom in som avbytare i andra halvlek och åkte till sjukhuset strax efteråt när hennes axel dragits ur sockeln. Flanker Kat fick flytta ut på vingen, men haltade av snarast när hon fick vristen avtacklad och blev hämtad av ambulans. En usel prestation nästan alltigenom - vi hade en bra session på kanske 20 minuter i andra när vi gjorde tre försök och hoppades kunna komma ikapp, men förgäves. Jag hoppas kunna få lite positionsspecifik träning innan jag går på som fullback igen, typ en mot en-situationer please.

Have you ever played fullback?

No. Big fat no. The thought of it scares me a bit, partly because I'm not sure where to be or how the hell to catch the kicks, and partly because I still don't think I'm ready for all the bossing around. I still think about myself as a newbie, why would the back line listen to me - I don't know WHAT I'm doing! Coach tried to sweet-talk me into it today by calling me "a good tackler" (obviously low on numbers for sunday). Well, this might be the time to man up and do it. Ask me the question again next week and we'll see.

ps. Have also completely missed out on info about this week's 60's theme social. Am a bit short on flowery dresses so might have to go completely body painted. Free love, right?

Äntligen hemma

Har missat träningen i en vecka nu eftersom jag åkte hem på jobbintervju...så att helgens match blev inställd kanske inte var en personlig katastrof. Tråkigt ändå, kanske åker jag med A-laget och hejar när de spelar mot Saracens istället.

Har också försummat stackars rugbybloggen, men får man ingen input är det svårt att vara rugbyrelaterat rolig. Några funderingar kring de nya reglerna nästa svenska säsong finns ju, eftersom vi spelar med dem här redan så kanske ett litet omdöme kan dyka upp så småningom.

ps. Jag fick jobbet!

Fusk

Idag är jag så sjukt irriterad på det mesta. Det som till slut fick mig att skrika inuti och anamma lämna mig ifred-syndromet var något halvoskyldigt som rugbyträning. Varför måste vissa fuska på träning, det är så jävla onödigt och gör mig galen. Tränarn briefar en övning, drar reglerna och sen utbryter kaos. Till er som är förvirrade: spelar man touch bör det inte förekomma några tacklingar - speciellt inte över struphuvudet på motståndare. Man brottas inte om bollen och man fortsätter inte springa om man blir touchad. Aaarhg!

Herts v Bucks

Short of players but less hungover than last time Hertfordshire ladies took on Buckinghamshire on a muddy pitch in Ealing earlier today. With a scrumhalf bribed out of retirement, a flanker on the wing and after a warm up routine that could be written down on a post-it, we performed magic, ladies and gentlemen. Sure, we dropped the ball, we slipped in the mud, we missed tackles and we let them score...but just once. After five tries, two conversions and one penalty of our own we were bronze medalists - not badly done even if the number of county teams entering the championship wasn't impressive in any way.

I suprised myself a couple of times during the game:

1) the alarm bell in my head finally went off: look, our fullback is out of place, someone else really should cover behind us. Wait, that's me!

2) kicking, high and straight and everything...me booting it in a game happens once in a blue moon - but apparently all I need is for someone to bellow KICK IT, KICK IT! really close to my ear.

Right now I'm just sitting on my bed, looking at my medal and eating some sweets. Happy as a clam.

Teenage Mutant Ninja Turtles

xkcd.com

Kalender

Looking forward to tomorrows photoshoot, which will hopefully result in a calendar that could bring some money in to the club. Don't know whether to be nervous or not, surely it'll be a big seller (what with the all male, nudeish scrum shot and all!).

xkcd - a webcomic

Found this site during some random clicking (as you do). It's a bit too advanced at times if you're not a complete computer nerd, but this joke it spot on =)

All found at http://xkcd.com

Did enjoy the night off by the way, reading a thriller instead of rolling myself in mud like most mondays. And have decided to write in English at least occationally, how else would all the Saints know what kind of rugby stuff I'm up to when I move home? =)

Söndagsskada

Mitt i andra halvlek råkade jag titta ner och något som såg ut som en golfboll växte ut på sidan av det vänstra knät. Jag tittade inte ner igen förrän matchen var över, tänkte att det inte var bra för moralen att fundera över en skada...vid full tid var det inte längre en golfboll utan en tennisboll. Tennisbollen gjorde att jag slapp stretchingen och istället fick titta på A-lagets match med en isblåsa och i högläge - jag tycker fortfarande inte att det vad värt det dock.

Är hemma och vilar eftersom det ändå inte är nån träning idag, A-laget förlorade och tvingas se sin match på video ikväll, B-laget får ledigt! Jag har firat med en power nap.

Saints 2nd XV vs Ashford

It was cold and windy with occational showers on Sunday the 9th of November when OA Saints 2nd XV played Ashford at home in their third game of the season.
The first points came in the first half after a team effort by the forwards who mauled over the line where Sam and Bethan scored a joint try, followed by a great conversion from Nat.

The few spectators then got to see some good rucking from the Saints with quick pick and go balls, and a fair few line out steals from captain Noms. Close to half time Saints defended deep in own territory where Ashford worked hard to put the ball over the line but eventually lost possession. It was a tough game with both teams determined to win, and I don’t think anyone was satisfied with the score at half time.

In the second half Rhino scored under the posts after a scrum pick and go 5 metres from the line, and in the last play of the game flyhalf Nat managed to force her way through and place the ball in the left side corner for a third try.
A lot of injuries on Ashford players resulted in a Saints winger stepping off, playing the last minutes 14 v. 14.

The final score was 17-0 and another win for the Saints 2nd team. Forward of the match was Rhino for her great lines of running and breakthroughs, and back of the match scrumhalf Bethan, stealing numerous balls at breakdowns. Other players mentioned afterwards for good effort was Sam for good throwing and Curly in the back line.

---

Det var min tur att skriva matchrapporten den här veckan, och efter stor prestationsångest kläckte jag ur mig det här. Man glömmer tid när man spelar, hände det i början, i mitten, i slutet..? Säkert lättare att få en helhetsbild om man tittar på från sidan... Jag gjorde en jättebra match men var för blygsam för att skriva in mig själv i den officiella rapporten - tur att man får skryta lite i sin blogg!

The big bosh award

Man måste väl ha några mål med sitt tränande...även om The big bosh award känns långt borta. En gång i månaden efter en onsdagsträning delas tre priser ut i laget - en för att ha tagit sig till träningar, jobbat hårt, gjort sitt bästa och utvecklats, en för att ha klantat sig på bästa sätt (the Tw@t award - komplett med tshirt att bära. Igår delades den ut till CJ som glömde ställa klockan till vintertid och dök upp till match alldeles för tidigt), och så The Big Bosh, till den som varit stabil i tacklingssituationer perioden igenom. Som sagt, den känns långt borta, jag tror allvarligt att jag blivit sämre på att tacklas! Jag skriker gärna och suckar när jag står på sidan, lågt, gå lågt för fan! men är inte en smula bättre själv. Jag försöker mig på tekniken att visualisera (hade en kille en gång som var mycket inne på visualisering som förberedelse för att lära sig nya saker) men jag tacklar ju perfekt i mitt eget huvud! Problemet är väl att huvudet inte hänger med när det är dags... Nåja, om jag i alla fall kan sätta några schyssta tacklingar och bli omnämnd i samma mening som The big bosh så är jag nöjd. Väl.

Tabu

Jag tycker att vissa saker är tabu. Visst är jag och rugbytjejer i allmänhet öppna människor som inte har något emot att diskutera vare sig sex, bajs eller brasiliansk vaxning, men jag drar gränsen vid att kissa i duschen efter träningen! Att ingen kan se det för allt vatten som rinner spelar ingen roll, känner man plötsligt lukten vet man att man förmodligen står i en pöl av någon annans urin. Våga säga nej. (Det gjorde inte jag, jag låtsades som ingenting för jag ville inte peka ut någon och få den att skämmas...men jag vet vilka jag inte vill duscha bredvid igen.)

Jag känner mig inte alls positivt laddad inför hemmamatchen på söndag...träningarna den här veckan har gått mediokert och det känns som om nån har bränt in "dålig" i pannan på mig. Jag tar inte för mig ordentligt och tacklar som en kärring. MED reumatism.

Saints 2nd XV vs Hertford

Perfekt rugbyväder, mulet men inte för kallt, planen mjuk men inte för lerig, och så lokalderby på det. Eftersom Saints 1st XV spelade mot Bath samtidigt så var vi förvisade till plan 3, en ovanligt bred sådan - hade vi utnyttjat det skulle vi vunnit med mer än 10-5. Det hade också hjälpt poänggörandet om vi inte ständigt var offside runt rucks och tvungna att backa 10, 20, 30 meter vid flera tillfällen. Domaren hotade med gula kort men tog aldrig upp dem vilket gjorde Hertfords tränarstab ganska upprörd. Vårt första försök kom sent i första halvlek när vår flyhalf Nat, som enligt egen utsago "inte är en sprinter", ändå lyckades hålla ifrån deras jagande backar ute på vänsterkanten och kasta sig ner i hörnet.

I mitten av andra halvlek lyckades Helen, vingen på andra kanten, springa runt och göra fem poäng till. Mitt jobb i den här matchen bestod mest i jagande efter kickar: tillbakapressade efter ändlösa straffar, kick, jaga, offside, tillbaka igen, kick, jaga. Gjorde det även i attack ett par gånger men hann aldrig kasta mig ner på bollen först i målområdet. Surt. Hertford lyckades göra ett försök efter lång press på vår femmeterslinje, men minuterna räckte inte till för dem och vi vann. Är fortfarande imponerad av vårt klungspel, lyckades vinna flera av deras insättningar trots att de var klart större. Förhoppningsvis kan vi jobba lite på att stanna onside ikväll på träningen.

A-laget förlorade med 17-12 mot Bath, trots att vi gjorde vårt bästa för att försvaga deras spelare enligt taktiken att låta dem gå in sist på toaletterna. Matchfeber och ritualen före-matchen-bajsa är ganska vanlig nämligen, och när 22 spelare med nervösa magar har delat på två toaletter är det i praktiken outhärdligt att gå in på någon av dem. Kunde ha funkat.

OAP's

Temat på söndagens efter matchen-fest är pensionärer. Ska köpa det fulaste jag hittar på närmaste second hand, tänker mig blommig städrock, tofflor, hårnät och kanske nåt stickat som sylt på glassen. Läckert.

moment 22

Igår hade vi säsongens första riktigt jävliga träning...inte som i ett vansinnigt jobbigt marinkårspass utan som i vinterträning. En sån kväll när alla sitter i omklädningsrummet så länge som möjligt innan uppvärmningen, när man har mössa och tre lager tröjor och ingen längre kör i bara shorts. Ett pass där planen är både iskall, snöig OCH blötlerig vilket gör att ingen vill sitta ner och stretcha. När coachen skriker: tackle! mitt i touchspelet så är det ingen som slänger sig ner, däremot är försiktiga hukningar legio. Efter 90 minuter när ingen längre kan känna sina tår är det dags att duscha, och då blir man plötsligt väldigt medveten om dom!

Mina och M's flyttplaner inkluderar nu funderingar på långkörning England-Sverige eftersom det enligt beräkningar kommer vara billigare än att skicka ett paket med våra saker på posten eller med någon budfirma. Detta är lite irriterande. Att hitta en vettig sysselsättning åt en utlänning visar sig vara ett jävla moment 22. Detta är mycket irriterande. Arbetsförmedlingen har något briljant som kallas instegsjobb, där arbetsgivaren får ersättning för att han eller hon är en så fin människa som anställer en behövande, och där den nyligen invandrade samtidigt läser svenska. För att komma i fråga måste man ha uppehållsrätt i Sverige. Hur får man det? Well, om man har ett jobb. Aaaargh! Vem har skrivit reglerna för detta, Långben*?

* eller valfri annan virrig, korkad och ologisk person, alternativt "håll Sverige svenskt"-snubbe typ Jimmie Åkesson.

Often deported?

Haha! Jag har precis upptäckt att flera läsare från England använder sig av Googles automatiska översättare för att förstå vad bloggen handlar om... Jag vet inte hur mycket klokare de är nu, har tjuvtittat och resultatet är skrattretande.

---

I have never been out in time for the julspektaklet!

So, I bought my ticket already, and the governors, I bought Christmas presents.

I have promised her to get throw opponents here and there and it does not do anything to flåset is not the best

it was composed throughout the Essex brigade of young 18åringar. I promise that the derisive laughter in the shower after its profits and felt we were a bunch of inflexible bitch

and after a while one of them managed to make a nice attempt in pillars middle, to late also bring kick.

---

Well, at least one can pick up that the blog is about rugby...but the rest doesn't make much sense. Google Translator might be a bright idea, but I reckon it would work better on more formal texts. Apologises to the english readers for keeping the blog swedish, but maybe one day soon I feel confident enough to write in your language - now that I've discovered that I could do a better job than Google!

Ofta utvisad?

Jag har aldrig förut varit ute i så god tid inför julspektaklet! Tror att det var snålheten som gav mig en spark, man kan ju inte boka en flight hem i sista minuten, runt jul är ju priserna löjliga to say the least. Alltså har jag köpt min biljett redan, och i samma veva köpte jag julklappar. Nästan alla, på bara en timme, det är ju strålande!

Saints B-lagsmatch blev inställd idag eftersom vi inte hade 15 spelare att åka dit med, och inte fick jag plats på A-lagets bänk heller den här veckan...så ingen rugby! Men kanske är lika bra om man är lite sjuk. Försöker få med Vicki på jobbet till laget, i alla fall till en träning nästa vecka. Jag har lovat att hon ska få slänga motståndare hit och dit och att det inte gör nåt att flåset inte är det bästa - värvningssnacket där allt är fantastiskt och inget gör ont =) . När hon upptäcker hur jobbigt det kan vara eller hur stora blåmärken man får är hon redan fast och tycker inte att det gör nåt att hon ibland ser ut som ett misshandelsoffer.

Jag hade en fin idé till en värvningsaffisch förra året, funderar fortfarande på att ta den i bruk när jag kommer hem till Uppsala. Rugbysverige behöver ju alla spelare de kan få...och jag ger mig fan på att det sitter lämpliga kandidater på varje utvisningsbänk i varje annan lagsport, må det vara fotboll, innebandy, handboll, basket, hockey (i alla fall damhockey där det finns tacklingsrestriktioner och brudarna därför inte blir av med några aggressioner över huvud taget)...

OFTA UTVISAD? Spela rugby istället!

förresten...

så bestod hela Essex trupp av nyblivna 18åringar. Jag lovar att de hånskrattade i duschen efter sin vinst och tyckte att vi var ett gäng stela kärringar. Nästan 30, det är ju ofattbart gammalt! Fast idag känner jag mig lite som en gamling med ledstelhet, så jag antar att rullatorn inte är långt borta. Har sjukanmält mig från jobbet också, men det beror mer på snorfabriken som mitt ansikte förvandlats till...

Önskar mig en ledig helg om ett par veckor och en biljett till vad som förhoppningsvis blir en strålande rugbymatch på Twickenham, men jag tror jag får nöja mig med att åka in till storstan efteråt och ta en öl eller två med de lyckliga som köpte biljetter i tid. Och som hade råd. Well, jag säger som "Tony": jag är inte bitter!

Dear Madam/Sir

Hur inleder man en jobbansökan egentligen? Jag har nu blivit englandsskadad och tycker det enklaste vore Dear Madam/Sir... Jag anar att mitt brev skulle bli bemött med misstänksamhet på de flesta ställen i Sverige om jag började så. Men Hej låter så familjärt, Härmed ansöker jag låter uppstyltat och torftigt och många andra hälsningsfraser är otänkbara. Men hjälp då!

Hertfordshire v Essex

Det började dåligt. Efter föregående dags strålande vinst mot British army så var ju firande ett måste, alltså dök halva styrkan upp med döden i blick den här morgonen. Rör mig inte, jag kommer spy! är inte en lovande inställning inför en hård match. Att sen det mesta av uppvärmningstiden gick åt till pompös formalia, där tre gubbar från Hertfordshire County ville kyssa alla damer på kind när de delade ut ett nytt matchställ, var lätt irriterande. Men det tristaste av allt var den uppenbara schismen mellan de olika tränarna... Coacherna för countylaget är såklart plockade från klubbarna i området, och det ligger såklart i deras intresse att spelare från deras egna klubbar får representera Herts, men vafan! Hur kan man vara så desperat efter speltid åt en egen spelare att man sätter en småskadad forward som första center, istället för den tränade första center som är på avbytarbänken!? Till allas försvar (eller nåt) så har vi inte tränat ihop mer än några gånger, eftersom alla prioriterat sina klubblag och i viss mån sina arbeten så vi är inte vana vid att spela ihop...men samarbetet mellan 10 och 12 var uselt. Det var långsamt och taffligt med missade passningar, de fick förvånansvärt lite stryk av motståndarlaget med tanke på hur sårbara de gjorde sig själva. I princip hela bänken skrek av irritation och ville in. Efter 20 minuter låg vi under med 19-0 och några byten gjordes, vår fullback Allie O fick gå av ett tag efter kraftigt näsblod, en forward byttes mot en större och 12an gick av eftersom hon var helt fel tjej på helt fel position. Äntligen.

Naturligtvis var det inte bara vi som underpresterade, Essex är ett bra lag som ingen har gjort poäng mot i år. Deras forwards är stora, deras tia elak och deras backar snabba som fan. Det är sällan vi spelar mot lag där våra vingar inte har en chans att gå runt eller jaga ikapp. De spelade inte ett svårt spel, de hade i princip inga backmoves, men vi var för oorganiserade och märkte ganska snart att Essexbrudarna var hårda som sten (allvarligt, jag sprang in i en. Som en vägg). Jag försökte tackla deras 13, hon sparkade mig i ansiktet. Härligt.

Vi förlorade, jag spelade hela andra halvlek och vi har en match kvar att spela mot Middlesex eller Kent, beroende på vilka som förlorade den semifinalen.

Idag har jag ont på många ställen.

British army

Första gången jag är presenterad med tröjnummer i matchprogram och allt, så står jag på sidan och hejar eftersom jag mådde skräp efter jobbet igår natt och fortfarande i morse... Ett sugigt beslut att ta, men det var ju ingen seriematch, det var inte ont om folk och jag ville vila tills imorrn då Hertfordshire spelar mot Essex i County league (och jag hoppas på speltid - det behöver inte vara mycket, men det vore fantastiskt att kunna säga att jag spelat för Herts. Ett steg på vägen - landslaget här kommer jag!)

Matchen idag var ett riktigt treat för oss åskådare...Saints tog ledningen på straffkick efter nån kvart och vi jublade. Vi missade en straffkick strax efter det och det blev inte några fler poäng på ett tag, båda lagen höll tätt i backlinjen och det tacklades friskt från arméns damer. Vår klunga skötte sig exemplariskt och vann flera av motståndarnas insättningar, alla ruckövningar vi gjort på träning verkade också ha gett resultat. Efter ett tags press nära linjen lyckades British army tyvärr göra ett försök och sätta målkicken dessutom, men vid det här laget hade vi fått förstärkning av våra två Englandsspelare och efter ett tag lyckades en av dem göra ett snyggt försök mitt under stolparna, för att sen också sätta kicken. Saints vs British army 10-7!

Trött.

ID requests

Hah, kids är för roliga, idag fick jag ett ungt par att storma ut från puben!

Hon: en Fosters och en Strongbow tack!

Jag: visst, har ni leg?

Han: eh, nä, faktiskt inte...

Hon: okej, men här är mitt körkort i alla fall, och du kan ju se att jag är 19...och det här är min pojkvän så han är ju uppenbarligen tillräckligt gammal.

Jag: eh. Ja, jag är 26 och min pojkvän är fem år yngre... (förstå icke-logiken i ditt uttalande, snälla!)

Hon: men är du seriös! *stormar ut

Men roligast av alla är han som inte hade ID, men ett par nycklar till en BMW:

Men man måste vara 21 för att få köra BMW! Alltså är jag tillräckligt gammal!
En lag få människor har hört talas om tidigare.

--

På lördag spelar vi en "vänskapsmatch", citattecken av den anledningen att det enda vänskapliga med matchen är att man får ha fler avbytare än vanligt på bänken. Vi spelar mot British Army, tjejerna är lika hårda som ni kan föreställa er och båda lagen vill vinna lika gärna som om det vore en seriematch. Jag är en av de extra avbytarna och är halvt exalterad, halvt nervös. Förra gången A-laget spelade mot dom var jag åskådare och jävligt glad över det, för det var blodigt.

Cohones

Jaha, det var det. Kort opersonligt email: tyvärr kunde du inte beredas plats på utbildningen. Sök nästa termin, loser. Blir ingen polis av mig än på ett tag alltså. Åkte på träning för att tänka på Antagningskommittén och samtidigt trycka in axeln i en elak forward eller två. Ett fantastiskt sätt att hantera trista nyheter... Men det betyder i alla fall att jag och M kan börja leta jobb och lägenhet utan risk för att bli tvångsplacerade i Umeå (eller värre, Växjö!).

Med planer på att skaffa hus/lägenhet blir man lätt manisk och inspekterar allt man passerar på vägen till jobbet/affären/vaxösen (det är ett ord, lovar). För stort, för litet, för dyrt, för konstig form på taket, för nära järnvägen, fel del av stan, folk kan titta in genom fönstret på första våningen osv osv, det finns en jävla massa fel helt enkelt. Sanningen är förmodligen att man får ta det man blir erbjuden (typ två rum och kokvrå på gränsen mellan Salabacke och Gränby) då man inte är Krösus Sork direkt ("man" = oftast jag). På en quest för bakismat häromdan gick vi igenom ett par kvarter med ganska maffiga villor då jag gjorde en intressant upptäckt. Tydligen är det varken swimmingpool, vakthund eller ens bilen som man använder som statussymbol längre (i alla fall inte här) - nej, ju mer cash man har, ju större och mer exotiska växter och trän planterar man i trädgårn! På uppfarten: liten fjuttbil, eventuellt "miljöanpassad". Noll cohones. I trädgårn: enorm konstig buske med spetsiga blommor stora som tallrikar och uppstickande bakom huset ett par vaddomnuheter, ser ut som enorma enar. Cohones så det bara visslar om det! Men det kanske är mer naturliga statussymboler, fallosformade och allt? Snart på en tomt nära dig!

Sluta-dricka-börja-dansa-taktiken

Det finns ett fenomen som jag hatar. Tristnisse-fenomenet. Speciellt när det gäller fancy dress. Det kanske är en stor fest som nån har jobbat länge med att planera, tänkt ut ett tema, och har i övrigt stora visioner för hur det här ska bli en fantastisk kväll. Sen ringer Tristnissen för att OSA, ja, det vore ju kul men jag tänker inte klä ut mig, säger han (för allvarligt talat så är det oftast en han). Men, vi har ett tema, alla kommer klä ut sig! säger man till Tristnissen. Klart du också ska hitta på nåt. Kom igen nu, alla klär ut sig. Hm, nä, då kommer inte jag (!) alternativt säger Tristnissen ja, det blir nog bra, för att sen dyka upp precis som vanligt ändå. Och inte nog med denna trista attityd, den smittar också! Plötsligt har andra fått höra om denna vägran att följa temat, och tänker nä men då ska fan inte jag heller klä ut mig, vill ju inte stå där själv och se ut som ett freak. Denna rädsla resulterar ofta i att någon, som trodde att alla andra skulle klä ut sig, står själv och ser ut som ett freak. Denna någon är ofta jag.

Jag och M gick runt på stan och tjurade hela eftermiddan igår, osams över denna vägran att hitta på en rolig klädsel inför personalfesten på kvällen. Vår pub vann £500 i en tävling för flera månader sen, men har inte kommit oss för att supa upp dom förrän nu. Som väntat var väldigt få personer utklädda, och mina rosa tights och benvärmare såg lätt malplacerade ut. I övrigt så var det en bra kväll, trots att vi inte lyckades få in alla på 80-talsklubben Reflex, eftersom dörrvakterna såg oss bli utslängda från klubben bredvid. Otaktiskt. Vi åkte hem alldeles för tidigt, jag följer nämligen en sluta-dricka-börja-dansa-taktik när jag nått en optimal promillehalt. Sen dansar jag mig trött och somnar som ett barn några timmar senare. Åker man hem innan man dansat sig trött (och lite nyktrare) kommer man bara sitta i soffan framför Will & Grace och må illa/se dubbelt/flåsa för att kontrollera kväljningar/andra otrevligheter. Återigen otaktiskt. Man kan tro att jag är ny på det här. Det är jag inte. Jag är en av de äldsta på jobbet också och får sällan visa leg längre. It's the end of an era. Suck.

Henley

Hatar när det är åskådarväder på matchdag...även om publiken njuter av värme och solsken på läktaren så gör vi definitivt inte det på planen. I söndags var en sån dag, kände redan på uppvärmningen att det skulle bli outhärdligt varmt. I oktober! Man tror man är safe då, men nä. Och eftersom jag startade på bänken förstår ju alla vad det innebär: tusen turer med vattenflaskor och bananer och druvsocker, ispåsar i halvtid och så vidare. Saints gjorde en supermatch och vi tog ledningen tidigt när KP stal bollen mitt i en passning i Henleys backlinje. Våra forwards var fantastiska, ruckade som vilddjur och vann Henleys klungor trots att vi såg ut att vara lättviktare i jämförelse (allvarligt, de var ett tungt lag. Till och med vingen på ena sidan var definitivt chunky).

Ett par spelare fick gå av efter skador, bruten arm för Henley och vår flyhalf Sarah åkte på en ordentlig knockout, den blåtiran täckte hela ansiktet kan jag säga. Några onödiga offsidestraffar senare praktiskt taget gav vi Henley 10 poäng och hade tappat lite av magin. Jag vill gärna kunna säga att det var min förtjänst att vi vände tillbaka matchen igen, men det vore att tumma lite på sanningen (dra en blålögn). Dock fick jag spela de sista 10 idag igen och hann trycka in en tackling innan domaren tittade på klockan och insåg att vi nu hade spelat 2 x 55 minuter och inte 2 x 40, de som spelat sen kickoff krälade av planen när det var över. Vi vann med 51-10 och var jävligt nöjda. Matchens back: KP med 4 försök, 3 målkickar och sin aura av England A-spelare, matchens forward har jag glömt. De är ju ändå bara en stor gröt, oftast väldigt långt ifrån mig... =)

Sambo

Nu jävlar, efter en period av onödigt trassel då jag sovit hos M men förvarat mina saker på andra sidan stan "eftersom det är bra och självständigt att ha sitt eget ställe", så insåg vi båda att ett förvaringsutrymme för 1000 kr i veckan kanske är lite lyxigt. Speciellt om man vill flytta hem till Svedala och köpa saker till sin nya lägenhet (bara framtidsplaner, vi har ingen än!). Idag körde jag hit en billast kläder och vi transformerade ett oanvänt sovrum till vardags- och uppenbarligen också Playstationrum. Sambo. Känns bra.

Imorrn är jag på A-lagsbänken igen (inte den utanför Kvarnen vid Vaksala torg!) när vi spelar hemmamatch mot Henley! De ramlade ner en division i år, från Premier 1, så de är säkert ute efter att bevisa en massa saker. Förväntar mig mycket svordomar från vår tränare på uppvärmningen "för att sparka igång oss" (läs: för att Ed är så nervös att han inte kommer ihåg några andra ord). Bring it on.

ps. Fick idag höra att om jag inte var på väg att flytta härifrån så skulle jag vara nära en utnämning till Shift Leader! Minichef! Fan vad jag är bra! =)

Plymouth

De första tio minuterna av matchen var rena massakern, vi låg plötsligt under med 17 poäng eftersom ingen verkade vilja försvara utkanterna av planen. I det närmaste hela laget var indraget i och runt rucks förutom en ensam vinge som skrek i desperation efter lagkamrater...det var en plåga att se på (eller ja, inte om man var hemmapublik). Har vi åkt i sex timmar för det här? tänkte jag, men nervositeten över att vara med i A-lagstruppen släppte lite, det kan ju inte bli värre än så här. Värmde upp lite titt som tätt efter flera falska skadealarm, vår nia Kim låg utan luft länge efter en massiv Plymouthtackling trots att hon inte hade bollen (vilket verkade vara lite av hemmalagets taktik). Saints skärpte sig och började spela jämnt, och vingen CJ tryckte in 5 poäng efter att vår center passade henne praktiskt taget på mållinjen. (På bussen hem förklarade Robyn detta med att hon led av ett trauma sen förra matchen, då hon sprungit rakt igenom Beckenhams försvar och sen rakt igenom målområdet också eftersom det var så pyttelitet jämfört med hemma. I was convinced I was gonna fuck it up again, so I thought I'd better give CJ the ball! Det enda du hade behövs göra, babe, var att lägga dig ner!)

Jag och Jo (japp, vi är Big Jo och Little Jo, men oftast Team Jo!) fick spela de sista minuterna av matchen, och jag är glad att jag i alla fall hann sätta in en tackling. För er som undrar över det offensiva så hade jag precis blivit beordrad av 12an att göra ett försök i nästa fas (I'll kick it to the corner, that fullback is way off - you run like hell, ok?) när maulen gick över linjen och matchen blåstes av. Men ni förstår hur nära det var! =)

Festen på bussen hem var såklart minnesvärd, färgtemat svart/vit gjorde att många såg ut som förrymda fångar, själv hade jag en komönstrad cowboyhatt som jag fått av ett crackhead på jobbet. Många jag känner har inte vett att uppskatta en timslång bussresa med 22 fulla rugbybrudar som sjunger snuskiga visor, men ni som gör det ska veta att det var fantastiskt som alltid.

Perks of the job

Att jobba i bar är fantastiskt på många sätt: man får umgås med fulla och irriterande människor. Man får till en viss gräns se till att de blir ännu fullare. När de sen snubblar över den berömda gränsen får man ta hand om dem och skicka hem dem. Och ibland ta hand om deras kräk. Jag har kanske inte nämnt att jag jobbar på stans största budget-, och ergo också alkis/studenthäng, på torsdagar svärmar kidsen in som gräshoppor i bibliska proportioner och eftersom vi inte har en dörrvakt i veckorna så slänger vi också ut en hel del minderåriga varje kväll. Jag har hört de sämsta undanflykter till att inte ha ID, värre än jag glömde det i bilen, autentisk replik:nä, jag har precis varit på en intervju, så jag har inte det med mig. Va? På senaste tiden har jag sparkat ut brudar (flera par) som visar upp samma leg, en har körkortet, den andra passet - exakt samma foto också vilket är urkorkat. Gå åtminstone till olika bartenders! Människors dumhet förbluffar mig.

Människors beteende förblyffar mig också till och från. En fredag för ett par veckor sen hade vi stängt, evakuerat och städat när jag gick ut för att plocka in vår reklamskylt...precis utanför ytterdörren låg en enorm bajskorv från arten människa, producenten hade av allt att döma ätit vita bönor. Hur tänker man när man drar ner brallorna mitt utanför porten till en pub som ligger längs stans huvudgata? Blev han upptäckt? Vad torkade han sig med? (Ni får ursäkta, men jag hyser inga som helst tvivel om att det var manligt bajs...) Att torka skit från entrén står inte någonstans i min arbetsbeskrivning, jag har minsann kollat. Löneförhöjning är allvarligt på tapeten.

Öppna lägret

Jag sitter och är lite besviken för att jag inte kan åka vare sig på årets höjdpunkt 1 eller 2 i år. Öppna lägret i Vänersborg hade varit skitkul, dels av naturliga spela-rugbyskäl och dels för att det var där allt det här startade (suck, jag blir så lätt sentimental) - en inbjudan, en mailadress, några veckors betänketid och vips så bodde jag i England. Några veckor till så hade jag plötsligt bokat flygbiljetter till lagets Amsterdamtour istället för hem - tre månader räcker ju inte för att riktigt riktigt kunna säga att man bott nånstans. Sex månader är nog minimum. Det förstörde ju mina chanser till en rosad comeback i Sverige den här säsongen (eh...man kan väl ha visioner?) men förhoppningsvis kan jag vara med och bärga hem ett SMguld till de ljusblå nästa år =)

Den andra saken är väl delvis sportrelaterad i alla fall, klubbens årsfest är på gång och det svider att jag inte kan vara med. Förra året vad jag med och arrangerade spektaklet, aldrig har jag kört så mycket grejor fram och tillbaka på några få dagar, och aldrig har jag lagat så mycket mat till så många personer! Allvarligt talat, timmar innan middagen skulle börja kombinerade jag dusch, smink och hårfixeri med att vända tvåhundra grillspett i ugn (o ja, ett i taget. Inte bara en gång). Jag vägrade städa dagen efter. Nån måtta får det vara. Men allt planerande och jobb åt sidan så var det en fantastisk fest och jag är hysteriskt avundsjuk. Tips till festkommittén: beställ catering i år!

Bojkotta sunday roast

Jag är med. Nog för att jag står sist i listan med avbytare, men jag ska faktiskt med på Alags-match! Man måste ju börja nånstans. Nu gäller bara att övertyga schemaläggaren på jobbet om att denna match är så mycket viktigare än att alla stans invånare får beställa sin sunday roast av mig som vanligt. Dumt att äta söndagsmiddag på mitt jobb ändå, det är inte Operakällaren direkt, jag skulle hellre trycka i mig en tallrik köttbullar med potatis och sås...men det kanske är för att jag har abstinens. Måste be M att ta mig på romantisk lunchdejt på IKEA vid Wembley snart.

Åter till söndagsmatchen, bussen går alltså från klubben 0600! Det är inte alls min kopp te kan jag berätta, och som grädde på moset jobbar jag stängning på lördag, vilket ger mig typ tre härliga timmars sömn. Jag hoppas bli vaggad tillbaka i medvetslöshet när vi rullar på femtimmarsresa mot kusten. I B-lagsserien är bortamatcherna aldrig värre än London södra...men bussresan tillbaka lovar ju fest i alla fall. Mailet med laguttagningen innehåller alltid uppmaningar om temaklädsel och efter-match-dricka. Återkommer med recension av match och fest!

Unnatural stiffness

Hur kan det vara så svårt att komma ihåg: STRETCHA efter träning = bra, bara sitta i gräset och skvallra om Cookies födelsedagsfest med pirattema (uppenbarligen en hit) eller vilka som kommer bli uttagna till Alags-matchen på söndag mot Plymouth = inte bra. Har man varit på semester och inte tränat på tvåochenhalv vecka, och sen går direkt in i tacklingsträning utan att stretcha efteråt är man svagt begåvad och får skylla sig själv. Min rygg är stel som en planka och kommer inte vilja böja sig ner efter ölglas ikväll bakom baren...alla drycker kommer bli serverade i 14oz drinkglas som förvaras i lagom höjd. Att pumpa real ale är inte ett alternativ, alla gamla gubbar med tweedkavaj kommer istället att erbjudas vodka och pepsi som är det enklaste av det enkla.

Mailet med laguttagningen inför helgens match kommer ju aldrig! Jag tror dock inte att jag är med i truppen, fyra av sju avbytare är med all säkerhet forwards och nog var tre backar ur Blaget bättre än jag på träningen igår? Känner mig ändå inte riktigt i form för att spela en Division 1-match här, gjorde en alltigenom usel insats i min förra match i vår serie och självförtroendet med boll är inte enormt direkt. Fasar den dagen jag flyttar hem och börjar spela för Uppsala igen, vet att coachen vill testa mig på pos. 15 och gudarna ska veta att jag undviker det så länge jag kan. Lär mig hur man fångar en hög kick så kanske - nu resulterar de flesta av mina försök i att jag placerar mig exakt under bollen och sjabblar den framåt när den landar mitt på skallen. Fångar jag bollen är ingen redo att ta emot en pass eftersom alla runtomkring varit så koncentrerade på mitt fångstförsök att de glömt sin egen funktion på planen. Inte optimalt.